Blev lite less igår när jag upptäckte att min fina murgröna fått påhälsning av spinn. In i duschen med alla blommor i rummet och sanera, sanera,sanera. Vad jag såg satt de bara på murgrönan men jag ville inte chansa så alla åkte på tvagning. Jag tror inte att dockan "Spike" i köksfönstret brydde sig så mycket om ohyran, han var mest trött efter lite modelljobb dagen innan!
Ganska så onödigt men faktiskt lite kul pyssel är att färgmatcha sina vanliga tråkiga blyertspennor. Ta ett gäng pennor och vanligt omslagspapper plus ett limstift. Klipp ut smala remsor i papperet, limma noggrant på hela biten och fäst på pennorna. Det här kan man göra en dag när man har lite för sig, eller så låter man bli och har det fult och trist och svenssonaktigt med röda och gula pennor i pennburken, valet är ditt!
Nu har vi grävt upp våra potatisar. Kan inte påstå att själva potatissättandet skedde enligt någon större plan varken förra året eller den här sommaren. Det har mer varit: "nämen titta dom här potatisarna i kylskåpet har fått jättelånga utväxter, vi petar ner dom i jorden vetja!" I alla fall ökade vi utsädet från tre pottar till sex stycken i år. Det låter förstås bättre om vi säger att vi dubblade arean på vår potatisplantage redan efter en säsong... Jag känner dock att vi kan vara ännu lite djärvare vid nästa försök för det blev stora och fina potatisar, och jag som hade förberett barnen på alla små söta minipotatisar man brukar hitta och så blev det bara några stycken i vindruvsstorlek. Hur som helst var det spännande för alla inblandade!
En granne kom över med ett "projekt" som vi fick om vi ville ha det, det var det här bordet med bänkar som behöver slipas och piffas upp med färg eller olja. Så nu vet vi vad som väntar till våren. Det kliar lite i fingrarna att få sätta igång, för jag ser redan framför mig vilket bra utomhus-ritbord till barnen det kommer att bli om man spänner en bit vaxduk över bordsskivan, perfekt! Det var förövrigt samma granne som skänkte oss en gungställning när vi kom nya till kvarteret. Så när våra barn blivit för stora får vi väl ge oss på jakt efter nyinflyttade barnfamiljer och låta grejerna vandra vidare.
Har ju tipsat tidigare om hur men enkelt tillverkar magnetramar till teckningar och bilder man vill fästa på kylskåpet, men nu vill jag skryta på dessa supersmarta "kartongramar" som man hakar fast på väggen med hjälp av två spikar. Där kan man förvara halvfärdiga och färdiga teckningar på ett prydligt sätt. En färdig bild stoppar man längst fram vid plastrutan och då blir det som en liten tavla. Kartongramen kallas för "teckningsfack", finns på GRANIT i vitt och grafit och kostar en femtilapp.
Mannen är sjuk, hostar och har sig, vi har satt honom i karantän nattetid i vår extrasäng på övervåningen. Dagen blev rätt så lugn, L. besökte en kompis i stan och fick med sig en hel kasse kläder hem som den ett år äldre kompisen vuxit ur. Så i kväll har det mannekängats i alla tänkbara kombinationer och jag gissar att det ska sovas i Hello Kitty pyjamasen som följde med.
Man vet att man klivit på en extrainsatt buss när: 1. man sjunker ner i en grop i sätet eftersom det fattas nån fjäder eller något liknande, 2. delar av inredningen är lagad med silvertejp och 3. det sitter uppe information om att man kan köpa årskort för 2006 till 2005 års pris! Jag kom i alla fall fram till jobbet, alltid något...
Någon vi känner fyller år idag. Kanske har hon precis gått en trappa ner för att låsa dörren för natten och upptäckt en kartong som står i hallen på bottenvåningen... Vi råkade vara på samma loppis för nån månad sedan och jag visade en lampfot i mörkt trä som jag fyndat för fem spänn. Ååh, sa hon precis en sån som vi är på jakt efter. Extra retfullt var det ju att den var så billig också. Väl hemma upptäckte jag att den var alldeles för låg till vår lampskärm i charmigt sjuttiotalstyg så då tänkte jag naturligtvis att hon skulle få den. Men det är roligare med busiga överraskningar så nu har vi inväntat födelsedagen och helt enkelt kört hem till deras hus och tyst öppnat dörren och ställt ner kartongen och åkt iväg igen, ljudlöst. Ett litet brev med grattishälsning medföljer, sen får vi invänta reaktionen.
Dottern har fått ta fram mitt gamla dockskåp som legat i träda i snart tretti år. Vad jag minns så gick min lek i huset mest ut på att tillverka små, små saker såsom toalettpappersrullar, minitidningar, brev och ett alldeles fantastiskt minimalt cornflakespaket med den gröna tuppen noggrant avritad på framsidan. Tyvärr är flingpaketet inte kvar... Lite kul är det att kolla på inredningen som var fräsch och trendig på 70-talet, för att inte tala om dammsugaren och telefonen som känns hyfsat daterade!
Alfapet-inspirerade magneter till kylskåpet är enkelt att tillverka med vita mosaikbitar, du vet den där minsta sortens "kakelbitar". Sätt en bit självhäftande magnetplatta på baksidan av varje bit. Limma sen fast en bit vitt papper på varje ruta, stämplad med en bokstav. Har du inga stämplar kan du naturligtvis skriva ut valda bokstäver på datorn. Sätt fast på kylskåpet! Den här sortens kylskåpsmagneter blir ju av naturliga själ lite tunga och orkar därför inte hålla uppe en massa papper och foton på trinda bäbisar och sånt. De funkar mer som en prydnad i sig själv.
Fyraåringen är alltid lika ivrig när vi kollar innehållet i vår brevlåda, och alltid lite besviken att det nästan aldrig är nån post till henne. Så idag, när vi egentligen skulle steka korv så gjorde vi en brevlåda istället! (korven stektes lite senare) Det blev jättekul att skriva brev till favoritdockan Veva och faktiskt, när storebror kom hem från badhuset skrev och ritade han flera överraskningsbrev till lillasyster. Stor lycka!
Tog en promenad under kvällen, det blev en kort motorcykeltur i en lekpark också!
När vi kom hem satt den här killen på vårt hus, vet inte riktigt vad det är, men den får gärna stanna utomhus...
Barnen hade täckt golvet idag med tuschpennor och papper. M har jobbat sen i våras med ett jätteprojekt av teckningar som föreställer robotar i fabriksmiljö. Det är diverse maskiner, löpande band, slangar, fläktar och apparater. Just idag ritade han en glassfabrik. Fyraåringen har en mer "vild" fantasi och presterade bland annat en teckning som innehöll en "dammsugare med vingar som kunde suga bort mossa från hustak" och i mitten hade den en "lurvpinne". Jag kände direkt ett habegär eftersom det fortfarande är en del mossa kvar på vårt garagetak, lurvpinnens funktion har jag inte satt mig in i ännu. Mer tveksam är jag till ett legobygge hon knåpade ihop förra veckan, det började normalt med en bonde och hans bondgård men sen byggde hon en "kundvagn med kanoner" som bonden skulle ha och jag vet inte om marknaden är redo för den uppfinningen ännu...
Sitter och fäster snören i små hjärtan jag gjort i lera, kanske blir de till dekor på något paket framöver. Jag har kollat runt i "kulisserna" på min blogg och försökt läsa på lite. Som du kan se nederst på varje inlägg har jag lagt in en ny funktion, där kan du nu snabbt tycka till om innehållet eller bilderna genom att klicka i någon av rutorna. Men skriv gärna en vanlig kommentar också om du kikar in, jag lägger in den efter granskning. (den spärren har jag mest för att inte någon jag känner ska råka skriva ut mina barns namn eller något annat som jag vill hålla lite anonymt) Kommentarerna är jätteroliga att få eftersom de är ett bevis på att någon stannat till på bloggen avsiktligt och inte bara råkat halka in och klickat sig vidare i nästa sekund!
Genom vårat fönster i köket kan vi nu beskåda ett av våra projekt i paketform, nämligen sommarens kioskbygge inpackad för vintern i ett lager presenning. Det ser mest ut som ett piano! Vår "båthylla" har vänt ryggen till och nu är det nog bara barnens låda med ute-leksaker kvar att ta in. Innan veckans stora regn hann vi tömma de sista sommarkrukorna på jord, så man kan väl säga att nu är vi redo för vintern... Vi måste försöka få tag på en spark: modell större den här vintern. Vi har en mellanmodell som passar sjuåringen i storlek och på den skjutsade jag honom till och från skolan hela förra vintern, dubbelvikt. (jag alltså!) Det bästa med den förutom att den hjälpt oss att komma i tid till skolan och min buss, är att den heter "Rapptarzan" Hur coolt är inte det?
Kanske är man lite vrickad när man ägnar en kväll åt olivtillverkning, men det är i alla fall vad jag gjort! Det gick ju bra att sy korvar till ungarnas lek-kiosk så nu provar jag nya livsmedel. Jag gjorde själva "olivkroppen" för två dagar sedan av självtorkande vit lera (inser precis att det blir än mer vrickat att det tagit tre dagar att tillverka falska oliver...) Målade dem sen i rätt nyans och fyllde hålen med bitar av dubbelvikt, rött filttyg som limmades fast med limpistol. Sist lackade jag alla oliver med vattenlöslig blank lack. Mina olivälskande barn kommer att gilla att leka med dessa, måste visa dem i morgon!
Tänkte visa ett ståltrådspyssel jag gjorde häromkvällen, man kan väl säga att det blev "mycket skrik för lite ull" eftersom den tog en väldans tid att tillverka då jag gjorde "fel" i början och fick riva upp och börja om. Det är en aluminiumkopp från ett värmeljus i botten. Kom på att det kunde bli en liten fågelbur men den har väl kanske inget riktigt användningsområde, blir väl en pryl till fyraåringens barbiedockor... Jag tänker inte ens nästan ge mig på en arbetsbeskrivning. Den som har ork att ta itu med det här projektet kan förmodligen räkna ut hur den är gjord, men bilden kan kanske funka som inspiration till något annat mer använbart pyssel i alla fall!
Efter middagen idag lekte barnen med majsstärkelse, det blir en del spill men det är faschinerande skojigt att kladda med då och då. Är man lite smart så väntar man ett tag med att städa upp spillet som hamnar på golvet, (för det gör det) eftersom det kan dammsugas upp när det torkat. Har du inte testat måste du göra det! Först kan man forma en hård kula om den hålls i rörelse, sen rinner den iväg om man slutar. Kolla in mitt filmklipp i ett tidigare inlägg, hur det ser ut och hur man gör. (sök i kategorin"film") 
Här är M´s rum, eller en del av det i alla fall. Det är ganska precis två år sedan jag målade och fixade i ordning hans skog, tänkte att det vore roligt att måla och fixa något kul i ett barnrum. Bladet ovanför sängen, köpt på IKEA hade han redan då vi bodde i lägenheten, men där kunde jag inte vara så kreativ som jag får vara nu med eget hus. Väggmålningen är ca: tre meter lång och målad med vattenbaserad väggfärg och akrylfärg. På Farmor och Farfars gård fick vi ta två björkar som sen sattes in från golv till tak.
En bokhylla fungerar som rumsavdelare i det avlånga rummet, det är bakom den som "skogsvrån" och sängen finns. På andra sidan har han skrivbord och lekyta. På bakstycket av masonit har jag målat en mindre naturbild med två björkar, mellan dessa har jag fäst ett snöre som en tvättlina, där sätter han upp sina teckningar med klädnypor. På golvet ligger grönt "gräs", i form av sån där utematta man ska ha på balkongen. Det sitter fågelholkar både på den riktiga björken...
...och på den målade "låtsasbjörken" bakom sängen. I holkarna som morfar gjort, kan M. stoppa småsaker eftersom framsidorna är dörrar som kan öppnas.
På bakstycket av bokhyllan har jag gjort ett hål där mjukisormen kan få krypa igenom. Några riktiga stenar ligger på låtsasgräsmattan. Vi får väl se hur länge han vill ha det så här i sitt rum, men än så länge tycker han det är mysigt! 
EN fin dag fick vi i alla fall i helgen när vi var på besök i inlandet och tog en tur till skogen. Det var väl inte så att vi drunknade i röda bär när vi drog iväg på lingonplockning under lördagen, men det skramlade till trevligt i hinkarna hela tiden. Sen idag så duggade regnet trist. Det blir lite kort om tid att åka 23 mil på fredan och sen tillbaka på söndan, och på väg hem i eftermiddags var fyraåringen lite less på bilåkning och sa: "pappa, gasa på det fortaste du kan så vi kommer hem !" Vi tyckte inte det lät så lagligt så hon fick helt enkelt komma fram den tid vi hade beräknat istället, och eftersom hon tog en liten tupplur i bilen så är hon nu fortfarande vaken då jag skriver det här inlägget, suck!
Finfina krusbär har vi fått i år, inte i någon mängd men i alla fall så att ALLA i familjen fått smaka, till skillnad mot de röda vinbären jag skrev om tidigare. Ska man ha buskar, träd och plantor att sköta om på gården är det ju trevligt om de ger något tillbaka i betalning!
Hela veckan har varit solig och somrig här, fast med sån där kylig höstluft i skuggan. Om jag skyndar mig ut på uteplatsen direkt när jag kommer hem så hinner jag njuta lite sensommarvärme innan solen försvinner bakom husknuten. Har gjutit två lite mindre rabarberblad i betong och igår kunde jag börja skala bort själva bladet och de verkar bli ganska bra. På bilden ser du ett tidigare projekt som hängt ute över vintern och rostat färdigt. det är ett gäng nycklar, (nyckelämnen för att var exakt) köpta på en loppis i Prag 2002. Gubben som sålde dem pratade ingen engelska och han hade nog kedjerökt sen barnsben för rösten var som ett grovt sandpapper. Som tur var råkade det befinna sig en tjeck där inne som hade bott i Sverige på sjuttiotalet så han tolkade och förhandlade fram ett pris som förmodligen både jag och nikotingubben blev nöjd med, jag vill minnas att det blev tolv kronor för en femton nycklar sådär, och med tanke på att bussbiljetten från flyget och in till stan gick på fyra kronor så blev jag nog dagens bästa kund. Galgen har jag hittat ute och ringarna till har jag böjt till av grov ståltråd. Det var tänkt som ett vindspel men det måste blåsa rejält för att få fart på nycklarna, men det gör inget, nu fungerar den som väggprydnad istället.
En ram i väntan på en god idé blev till en inramad tvättlina där tre av mina tygdockor får hänga. Nu tror jag att jag struntar i att tänka ut ett annat användningsområde för de passar så bra där. "Tvättlinan" är själva upphängningstråden som redan satt på baksidan. Enkelt, helt enkelt!
Häromveckan gick jag en väg jag inte tagit på många år, men för en sisådär sjutton år sedan gick jag och mina kollektivister ofta förbi den gamla jordkällaren på Teg i Umeå, ibland flera gånger om dagen. Ja vi har säkert gått den vägen tusen gånger. Då var den inte uppbruten och jag minns hur vi tog kort på oss framför trädörrarna.Vid den här tiden höll någon på och klottrade "Bonzo" överallt på typ el-skåp och brunnslock, så även på trädörrarna till källaren, så vi kallade den: Bonzokällaren. Vid ett tillfälle låg vi en varm sommardag och solade uppe på kullen tills vi upptäckte klasar av häggspinnarlarver som dinglade i ett träd strax ovanför våra huvuden, då fick vi bråttom! Runt om här plockade vi midsommarblommor och vi passerade varje gång vi skulle in till stan eller hem igen till vårt lilla kollektiv.
En gång när vi råkade på en efterhängsam typ som tjatade och ville veta var vi bodde sa vi: Vi bor på Teg, det står Bonzo på dörren...
Det går inte med någon större fart för oss att bli självförsörjande på grönsaksfronten, nu när det hunnit bli September kan vi äntligen plocka loss den första röda tomaten...
...men för paprikaplantan som L. fick med hem i början av Juni, går det om möjligt ännu mer trögt.
Iväntan på paprikaskörden använder vi plantan till extraplats att hänga av sig jackan på om det blir fullt i hallen...(förutsatt att man har Barbiestorlek på kläderna) 
Snören, snören, snören, man kan aldrig få för många nystan. Just på bilden är det mina papperssnören. Dessa finns i alla tänkbara färger. Jättefina runt alla paket, men min favorit är när man slår in en present i cellofan och avslutar med fina papperssnören
Tänkte slå till med två inlägg ikväll! Sätter in en bild på dagens middag som bestod av en egenhändigt ihopsvängd smörgåstårta med vegetarisk fyllning. Den uppmärksamme noterar säkert en bit skinka vid horisonten och det stämmer för det är bara mannen i familjen som väljer veggiestyle helt och hållet, vi andra tar det bästa ur båda världar, god fyllning OCH god garnering! När jag startade bloggen för ett halvår sedan vill jag minnas att smörgåstårta var med som inlägg nr.3 och jag har nog inte gjort den sen dess, så det var på tiden.
Var på loppis idag och hittade flera fina fynd. Det blev en grå tröja med kul knappar för femton kronor, en svart manchesterväska från Ordning&Reda för tio kronor och ett par charmiga höstskor, även dom för femton spänn. På bilden har dojjorna fått både lite jord och vatten på sig efter ett arbetspass i trädgården men oh så sköna dom är, tror att de blir en favorit!
Det är kul att låta sig inspireras av andras pyssel. Jag försöker i första hand att skapa egna varianter av olika uppslag jag hittar, men här erkänner jag att jag tagit idén rakt av och gjort en nåldyna av en leksakslastbil som jag köpt på loppis, otroligt charmigt! Sidan jag fann idén på heter: "Just something I made" och jag ska nog ge mig på att göra "fågelbo i en flaska" också.
Färdig! 
Nu börjar nattfrostens tid närma sig och då är det dags att sluta gjuta betong, i alla fall om den ska brinna utomhus. Här är en nyligen gjord trädgårdsspira i betong, har för övrigt ett experiment på gång med en annan spira, men den är under härdning så det är för tidigt att avslöja om det lyckats. Blir det bra sätter jag in en bild, blir det fiasko så glömmer vi det hela!
Jaha, precis när vi bestämt oss för att stoppa i säng våra utemöbler under presenningen och säga godnatt för den kommande vintern, då kommer värmen tillbaka. 19-20 grader varmt mot slutet av helgen. Men vi får väl helt enkelt sitta på en pinnstol och njuta, för förra året gick vi in i det sista och hoppades på fina höstdagar åsså blev det skitjobbigt att stå i kylan och plocka ihop allt. Det är som ett stort svårt pussel som går ut på att få ihop möblemanget till ett så litet berg som möjligt.
För några dagar sedan var jag ute med barnen på gården och höststädade lite, bland annat klippte vi ner "lilla" libbstickan som i år drog iväg och blev över två meter hög. Stjälkarna var så grova att sjuåringen tyckte att det lät som om man klippte av ett plaströr när vi kapade dom, fomp liksom! Vi äter inte av den eftersom den mest smakar gammal tvål, men den sitter ytterst i kryddlandet och har fungerat som vindskydd för de andra mer populära växterna. Det är hårt att vara libbsticka!
