Redan igår kväll var M. så ivrig att få göra sin matteläxa att han försökte smita upp och jobba efter att vi stoppat om honom och sagt godnatt. Så i morse när jag kom ner till köket hade han redan stigit upp och arbetade för fullt, och detta är alltså ett barn som jag vanligtvis varje morgon L.Y.F.T.E.R ur sängen för att få upp... När vi sedan kom hem efter skoldagens slut skulle absolut båda barnen vara ute och skotta. Y: vi går in och fikar, det är nio grader kallt och snålblåst. Barnen: näe, vi vill inte. Så jag fick gå in själv och sjuåringen kom inte in förrän han skottat hela gårdsplanen. Någonting säger mig att arbetsivern knappast kommer att bestå när han är femton, men just nu är det bara att tacka och ta emot!
torsdag 25 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar