Jag tror att åttaåringen funkar lite som jag, nämligen att man triggas av tanken på att göra små, pilliga saker. Man vill liksom se om det är möjligt. Problemet är sen att hitta hans miniprojekt i byxfickorna... Idag lyckades han skaka fram en drös miniplan han gjort. Dom två till höger i min hand är vikta "på riktigt" och de riktigt små i mitten är trekantiga pappersbitar vikta på mitten... sjukt små! Roboten till vänster hittade jag tidigare av en slump, just innan ett par byxor skulle i tvätten, det är farligt att vara liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar