Vi har varit hemma en vecka nu...
...men innan dess var vi på Gotland.
L. var tre år sist vi var där och hon minns bara att hon hoppade studsmatta.
Nu var det mycket mer spännande att uppleva ringmuren,
skeva små hus och annat mer unikt än en studsmatta.
På en vecka hinner man uppleva mycket. Här en lekpark med stora trähästar. Sjuåringen stormtrivdes!
Vi gick, och gick och gick, tills benen nästan trillade av. Bland annat mysiga kvällspromenader innanför ringmuren, alltid på väg mot havet...
...och solnedgången. Mannen fick bästa fotoplatsen.
Eftersom vi hade med oss bilen för första gången, kunde vi ge oss ut på lite loppisäventyr på ön. På en gård såg vi inte till någon människa, men väl en pampig påfågel som kom spatserande mot oss. Loppisboden var öppen ändå och den som ville handla kunde lägga pengarna i en burk.
Vädret var inte stekhett så strandbesöken blev mest en jakt på maneter och småfisk.
Badringen funkar fint på land också.
Naturligtvis blev det även ett besök på Fårö. Vi åkte över på eftermiddagen och gick på jakt efter stenar med hål i.
Spår efter andra, men vi fick hela stranden för oss själva.
Helgumannens fiskeläger...
...i skymningsljus.
Vi klämde in lite raukar också.
Här försöker tioåringen gömma sig,
men inte här.
Vi var dom sista grottmänniskorna på plats, när vi åkte färjan över till fastlandet vid 23.00 var det bara vi och en bil till, snacka om att undvika turistströmmen.
Vi gjorde två kvällsförsök att försöka visa barnen några rabbisar (vildkaniner), men med klent resultat. Det blev en enda kanin som rusade som en oljad blixt över stigen. Som tur var blev dom minst lika impade av jättesniglarna med skal, varenda en som låg mitt på grusvägen fick transport till närmsta fuktiga gräsplätt.
Vi följde svindlande stigar vid dramatiska klippor,
Arbetade oss nedåt,
spanade in ännu en tjusig solnedgång,
och tog oss slutligen ner till stranden och alla fina vita stenar som man kan plocka med i timmar (allt medan kalkstensdammet täcker alla kläder).
Och slutligen: ja, det blev några bilder på kyrkoruinerna också.
Barnen uppskattade mest de ställen där man kunde gå upp i trånga vindlande trappor inne i kyrkoruinernas väggar. Då jag och mannen besökte Gotland för första gången (typ 14 år sen) fick man fortfarande ta sig upp inne i väggen som syns bakom mannen, genom öppningen till vänster och hela vägen upp till gallret som sitter högst upp på ruinens vägg. Nu var den gången tillbommad och det var kanske lika bra, vill minnas att det var hyfsat läskigt.
Ja det var Gotland det, så som vi upplevde det den här gången. Redan på väg därifrån bestämde vi att det nog blir ett besök till, någon annan sommar, men då vi kom hem igen hade vi sammanlagt kört 202 mil och både vi och bilen kände att det trots allt var skönt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar