Stel som en robot

M. fick en skateboard av morbror C. igår, och nu har jag lovat sjuåringen att han och jag ska lära oss att åka. Det lät ju rimligt då men när jag från bussfönstret idag såg några ungar trixa på med sina brädor kände jag mig mera tveksam. En kortare innebandymatch igår på leklandet kändes plågsamt mycket i kroppen tolv timmar senare och då höll jag ju mig i alla fall på fötterna hela tiden. Men har man lovat något så har man. Kanske ska jag bara vara tacksam över att det inte var sin gamla enhjuling han skänkte bort.