Hemma på den soliga gården kom vi i går (Söndag) på den briljanta idén att ta oss en tur till skulpturparken på Umedalen. Sagt och gjort, vi packade fikakorgen och gav oss iväg. Halvvägs in till Umeå mötte vi den här utsikten från bilen.
Precis när vi skulle svänga av började tunga regndroppar falla. Det blev till att fika i bilen och lyssna till åskan. Som tur är brukar ju de häftigaste regnskurarna passera ganska snabbt så vi kunde gå ett varv och kolla i alla fall.
Det första man ser när man kliver ur på parkeringen är hästen längst upp i skorstenen, undrar om blixten slår ner i den nån gång?
Förr gnäggade den om jag minns rätt, kanske har hästen med åren blivit lite uttråkad.
Trist när folk inte kan plocka upp efter sin hund ... Akta barn! Kliv inte i den där högen!
En rolig gunga var nödvändig att prova, fast man blev lite blöt i rumpan.
Har man några badkar över kan man alltid gräva ner dom lite huller om buller på en gräsmatta.
De fungerar utmärkt som gömställen åt småfolk.
Som en hägring mitt i skogen stod en byggnad med en slingrande stig på insidan.
L. sprang orädd in i trädgången...
...hon försvann nästan till en annan dimension.
Uppe bland trädtopparna hänger sedan många år kavajer på rad/tork
Vi struntade i att krypa in i "betongfängelset" eftersom enda vägen in är det lilla råtthålet till vänster. Vid det här laget var vi visserligen dyngsura om fötterna men ingen var sugen på att åla på magen på den blöta marken, vi tar det vid ett torrare tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar