Ett barn under mattan

Jag vill sova i mattan! Fyraåringen ligger inrullad i den nyvädrade mattan och det ser ganska mysigt ut men jag erbjuder henne ändå för ovanlighetens skull att få sova i våran säng. Vår policy är att barnen alltid ska somna i sina egna sängar men vaknar man på natten är det helt okej att somna om i våran säng, enda regeln då är att man tyst kryper ner och somnar, punkt slut. Den som sparkas, gnäller eller bara vaket pladdrar på, utvisas tillbaka "hem". Det har funkat för oss, barnen ligger stilla och många gånger märker man inte av småfolksbesöket. Långa perioder sovs det gott och tryggt men sen kommer det förr eller senare perioder av nattvandring. Eftersom sjuåringen som liten hade grava sömnproblem med timmar av vakenhet mitt i natten, (då vi vuxna höll på gå under) och båda barn även lidit av "nattskräck" så känner vi oss rätt härdade nu, vi har varit med om värre liksom. Om du inte stött på fenomenet nattskräck kan jag berätta att det är fruktansvärt obehagligt eftersom barnet skriker som om någon försökte döda det och när man försöker lugna och trösta stirrar dom på en utan att tecken på igenkänning. Våran L. slogs och försökte komma undan genom att backa in under sängar och skåp helt panikslagen. Till slut kom vi på att det bästa var att sätta på teven och försöka avleda henne tills hon "vaknade". Det är konstigt med barn och deras påhitt, man tänker att man inte pallar mer... fast det gör man tydligen.